i Skogen

skog.JPG
 
 
 

Kjell Åke funderar om skogen…

Det har levt ungefär 400 generationer i Sverige. För alla dessa människor har skogen varit en förutsättning för att överleva.

Om man kliver in i en skog, speciellt en gammal skog, så händer någonting med oss. Det första är att man biir tyst eller tystare. Det är väldigt sällan man hör någon gapa och skrika i skogen.

Det andra är att man automatiskt ser efter var man sätter fötterna. Speciellt om det är en gammal skog.

Det tredje som händer är att man går omkring och tar i träden. Och tittar på dem och upp mot träkronorna. Ger dem en klapp och går vidare.

Allt det här tänker vi inte på att vi gör. Det måste betyda att när vi går i skogen så är det gamla gener som kopplas in automatiskt.

Ja skog ska det vara. Grov och fin. Tyst och lugn. Med mjuk mossa på golvet och med blåbärsris som når upp till knäna. Och med fåglar i. Morkullor och pärlugglor och lommar som ropar i dimman. Och med älg och råddjur och harar. Och bävrar som håller på med slutavverkning i älven. Och abborren och öringen som är på hugget. Och sedan myggorna och knotten förstås. De är också en del av skogen. Av helheten där allt har en mening.

Och mitt uppe i all denna härligheten får jag vara. Det byter jag inte mot någonting.